♀

Saknade rörelse.
Älskade feministiska, socialistiska, antirasistiska rörelse.

Du som inte äger något pass, inte ser några färger, inte har någon klass eller något kön.

Jag vill börja med att be om ursäkt. För min frånvaro. Det har varit så mycket den senaste tiden som jag varit tvungen att ta hand om, hantera, bearbeta. Jag vet att din natur inte är dömmande och att du förstår att jag alltid funnits där. Jag har skrikit mig hes på första maj, åttonde mars, för Palestina, asylrätt och hundra andra saker. Jag har ifrågasatt, problematiserat, diskuterat vid varje tillfälle som givits. Ofta har jag gråtit över saker du åstakommit och förmodligen ännu oftare över motgångarna som tycks varit så många de senaste.

Den senaste veckan har varit bland den märkligaste i mitt politiska liv. En åttonde mars som styrkte, engagerade och påminde om vilken väg vi gått och vad som återstår för att tillsist nå ett jämnlikt samhälle. Sen, på natten, det värsta slaget mot dig, mot oss, mot dem som blev angripna, mot allt vi gemensamt tror på. Jag har känt mig maktlös, tom, ofattligt ledsen och pissförbannad i omgångar.

 

Jag har sakta men säkert varit påväg tillbaka till dig men efter detta finns det liksom inga ursäkter som rättfärdigar att jag inte skulle organisera mig. Så den senaste veckan har jag varit på möten, målat banderoll, lyssnat på politiskt panelsamtal, demonstrerat.

 

När jag gick hem från ett möte med Ung Vänster Malmö, återigen uppfylld av vad människors gemensamma engagemang kan uppnå, tänkte jag på dig. På hur du har byggt, stärkt och format mig. Aldrig att jag varit rädd när jag gått de hundra metrarna med skymd belysning och meterhöga buskar på varsida av vägen hem. Oavsett klockslag, vem jag mött . För du har lärt mig att försvara mig, att jag är värd att försvara. På hur du har gett mig formuleringar och förklaringar på hur jag upplever världen och därmed gjort det enklare att hantera för består världen av strukturer finns det hopp, inga strukturer är eviga eller oföränderliga. Tänkte på hur du utbildat mig, hjälpt mig vara kritiskt tänkande, beväpnat mig med ord som är starkare och mer slagkraftiga än någon kniv i världen. Hur hur gett mig ett sammanhang, en känsla av att aldrig vara ensam.

 

Jag återansluter mig i leden främst av egoistiska anledningar. Jag behöver dig - du stärker mig. Tar mig upp när jag känner mig hopplös och ger mig något att tro på. I dessa tider, i dagens samhälle behöver jag det för att inte gå av helt på mitten.

 

Så, älskade rörelse, jag är tillbaka. Starkare, mer påläst  och med större tro någonsin på att en annan värld är möjlig. En värld som vi kommer att skapa tillsammans.